Under arbetet med de grafiska bladen till Konstsällskapet Våga Se så upplevde jag världen vi lever i som väldigt turbulent och som kontrast drogs jag till mjuka världar och bilder av idyll och varma sommarkvällar. Medan jag sysselsatte mig med dessa bilder återkom hela tiden ett minne till mig: det var en sensommarkväll när jag var tonåring och jag och en kompis skulle ro ut på sjön för att fiska. På en skogsstig kom det en svart katt och den följde med oss ända ner till sjön. Den tittade nyfiket och vaksamt på oss och gick inte iväg ens när ett åskväder plötsligt närmade sig. Vi rodde tillbaka till stranden och just som vi dragit upp ekan på land så slog blixten ned mitt i sjön, ungefär på den plats som vi just lämnat. Katten strök sig runt mitt ben och jag klappade den en stund.